Streptokocker hud: invasiva streptokocker symptom
Streptokocker hud:
Sårinfektioner
Sår är alltid koloniserade med bakterier, men de flesta är inte infekterade. Ett koloniserat sår uppvisar inga inflammationstecken. Vid en infektion svarar kroppen med ett inflammatoriskt svar som visar sig som värmeökning, rodnad, svullnad och som även kan ge upphov till smärta. Etiologi Staphylococcus aureus och β-streptokocker är de vanligaste primärpatogenerna vid sårinfektioner, vilka i vissa fall kan behöva behandlas specifikt med antibiotika. Gramnegativa tarmbakterier koloniserar ofta sår nedom navelplanet men utgör inte någon specifik behandlingsindikation. Diagnostik Streptokocker som infekterar vävnad leder till infektion efter dagar, medan stafylokocker kräver längre tid, dagar, för att etablera en infektion. Bakterietillväxt i en sårodling är ingen grund för diagnosen sårinfektion. Utgå istället från tecken på inflammation, såsom rodnad, svullnad, värmeökning och smärta. Tag också hänsyn till riskfaktorer, läkningsförlopp och effekt av insatt behandling.
Sjukdomsinformation om betahemolytiska grupp A-streptokocker (GAS)
Sammanfattat Läkemedelsverket och Strama har publicerat rekommendationer för bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner i primärvård. Sårinfektioner, abscesser och paronykier behandlas med kirurgiska metoder i första hand. Antibiotika sätts in bara vid spridd infektion eller när djupare vävnad är involverad. Impetigo behandlas med retapamulinsalva när lokal rengöring med tvål och vatten inte är tillräcklig. Svårläkta venösa bensår antibiotikabehandlas i regel bara vid erysipelas, feber, allmänpåverkan eller spridd infektion. I oktober publicerades Läkemedelsverkets och Stramas nya rekommendationer för bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner i primärvård [1]. Bakgrunden var bl a en strävan att minska onödig antibiotikaanvändning och därigenom minska risken för resistensutveckling. Sårinfektioner och impetigo vanligast i primärvården Hud- och mjukdelsinfektioner står för drygt 10 procent av alla infektionsbesök i primärvården. Dessa infektioner är en heterogen grupp, där diagnostik och behov av behandling oftast styrs av infektionens utseende och utbredning.
Stafylokocker symtom
Sjukdomen är vanligast förekommande hos barn, och sprids lätt genom kontaktsmitta. Det är vanligt med satellitlesioner intill eller på andra kroppslokaler. Bullös impetigo är en något mindre vanlig variant och domineras av blåsor. Den orsakas alltid av Staphylococcus aureus, och är vanligare hos riktigt små barn. Impetigo är i normalfallet ett okomplicerat tillstånd som inte medför någon allmänpåverkan. Vid samtidigt eksem kan kraftig spridning ske, liksom försämring av eksemet. Utredning Diagnosen ställs utifrån den kliniska bilden, men ibland kan en cirkulär lesion vara svår att utseendemässigt skilja från till exempel ringorm orsakad av trådsvamp. Vid osäkerhet eller terapisvikt av ordinerad lokalbehandling kan odling bli aktuell. Odlingen tas då från vätskande lesionsområde. Behandling Grundbehandlingen vid impetigo är egenvårdsmässig, och kan ofta hanteras utan besök i vården vid typiska symptom, eller efter bedömning av sjuksköterska. I första hand tvättas lesionerna med tvål och vatten flera gånger om dagen så att skorporna försvinner och såren torkar ut, tillsammans med noggrann handhygien för att minska smittspridning.
Stafylokocker smittspridning
Andra benämningar: Streptococcus pyogenes, invasiv streptokockinfektion. Sidans information Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete. Betahemolyserande streptokocker grupp A — Streptococcus pyogenes — är den streptokockart som orsakar flest infektioner och de allvarligaste infektionerna hos människa. Det är den vanligaste bakteriella orsaken till halsfluss tonsillit , men infektionen kan orsaka ett flertal andra sjukdomstillstånd av varierande svårighetsgrad från självläkande till livshotande, exempelvis barnsjukdomen scharlakansfeber, hudsjukdomarna rosfeber och svinkoppor impetigo samt blodförgiftning och allvarliga mjukdelsinfektioner. GAS kan producera flera olika gifter toxiner vilka spelar stor roll för infektionens svårighetsgrad. Under slutet av talet iakttogs snabbt förlöpande, i flera fall dödliga streptokockinfektioner.