Spelande tjäder: tjäder läte lyssna
Tjäderlek – skogens hemliga skådespel
Ett stationärt eller ett flyttbart, det finns idag många olika modeller att välja emellan. Men en sak bör de ha gemensamt, nämligen att Du kan övernatta i det. Att övernatta på lekplatsen är en förutsättning för att Du skall få vara med om ett riktigt tjäderspel. Tyvärr så minskar möjligheterna för varje år att få uppleva ett ostört tjäderspel. Det exploaterande storskogsbruket, med nya skogsbilvägsdragningar och därefter kalhuggningar och radikala markberedningar är nu inne i slutfasen av att tillintetgöra det sista av det sista av Svensk naturlig skog. Detta innebär en katastrof för den biologiska mångfalden där tjädern ingår som en naturlig del i helheten Störande oljud tidig morgon, från rytande flismaskiner, mullrande skogsmaskiner, motorsågar, röjsågar eller markberedningsmaskiner är ju inget som vi vill höra när vi ligger ute på tjäderspel. För att Du skall få uppleva ett ostört tjäderspel rekommenderar jag dig därför att söka lekplatser i skyddade områden som Naturreservat, Bitopskyddsområden eller i Nationalparker, områden som förhoppningsvis kommer att sparas för framtiden.
Mejla Mejla Ett gulnat tryck över sängen i barndomens sommarstuga: två stridande tjädertuppar på en dimmig myr och en suktande höna i skogsbrynet. Den trolska stämningen i Ferdinand von Wrights klassiska målning väckte en dröm, på senare år förstärkt av läsning om tjäderspel. Alla som ser tjädrarna spela verkar drabbas av naturmystiken: mötet med något uråldrigt, en skogens rit som egentligen inte är för oss mänskliga att se. De flesta lekplatser är också strängt bevarade hemligheter. Av flera skäl. Ferdinand von Wright: Stridande tjädertuppar, Bild: Finlands nationalgalleri När jag för några år sedan intervjuade tjäderkännaren Svante Joelsson som skrivit boken Tjädern och urskogen berättade han hur kraftigt fågeln minskat de senaste hundra åren, i takt med att gammelskogarna försvinner. Storskaligt kalhyggesbruk, avverkning av lekplatser, dikning och brist på blåbärsris är några orsaker som forskningen pekat på. Lekplatserna är naven i tjäderlivet, arenor där tupparna visar upp sig och hönorna väljer.
Orre läte
Det innebär att flera tuppar samlas på en given plats för att uppföra ett rituellt spel och vinna hönornas gunst. Könsmognaden inträder efter första vintern och tjädern fortsätter att para sig hela sitt liv, som i naturen kan sträcka sig upp till tio år. Marker för tjäderspel De marker där spelet sker ser olika ut beroende på var i landet det äger rum. I norr är det ofta i blockrik terräng på upphöjda platser. I mellersta Sverige blir hällmarkstallskogar viktigare. Längre söderut sker leken på tallbevuxna skogsmossar i kanten av en myr. Trots olikheterna mellan olika landsdelar har spelbiotoperna ett gemensamt: de är stabila. De ligger i miljöer som förändras mycket lite från år till år om inga ingrepp sker. Tjäderspel Tjäderspelet börjar i april, och kan sträcka sig en bit in i juni. Det kulminerar under "hönsveckan" i maj, då många hönor samtidigt besöker spelplatsen. I skymningen kvällen före en speldag anländer tupparna från sina revir till natträd på spelplatsen.
Tjädertupp läte
Underarter Se text Tjäder Tetrao urogallus är en skogsfågel i familjen fasanfåglar. Den är nära besläktad med orre och det förekommer hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar. Utseende och läte [ redigera redigera wikitext ] Tjäderhöna Tjädern är en mycket stor och tung hönsfågel som liknar orren, men skiljs från denna genom större storlek och den rundade stjärten. Könen är olika såväl i storlek som färg där hanen är betydligt större. Den adulta hanens huvud, nacke, framrygg, strupe och övre delen av bröstet är fint vattrade i svart, ljusgrått och mer eller mindre skimrande i blått. Bakryggen, skulderfjädrar, vingtäckare och armpennor är bruna med svart och ljusgrå vattring medan handpennorna är gråbruna. Armpennorna har vitaktig spets och handpennorna är i ytterfanet kantade med vitt. Övergumpen och övre stjärttäckarna är svarta med gråvit vattring, de senare med vita spetsar. Stjärten är svart, ofta med vita horisontella fläckar på mitten.